Går den vanliga vägen och jobbar ofrivilligt på shortsbrännan.
"Jag flyger upp från djupet i marken" är det enda jag hör. Sen pause.
För du bara ligger där på gatan, och blodet är lika rött som din cykel som ligger bredvid.
Helt stilla.
-Han har cyklat omkull.
-Har ni ringt?
-Ja, vi har ringt ambulansen.
Solen steker på asfalten. Du kanske fryser. Vi vet inte.
När jag senare trycker på play så är det bara: "Innan det rinner ut i sanden".
1000 alper var inte som den brukade idag.
tisdag 12 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar