Blodpudding, my ass.

Kom just att tänka på den där dagen på dagis när det serverades blodpudding. Jag har liksom aldrig varit blodpuddingstjejen, men det visste jag ju inte då. Glad i hågen lassade jag följaktligen upp ett antal "brända falukorvar" (trodde jag) på tallriken. Too bad att det inte var brända falukorvar utan blodpudding. Vad finns det att tillägga, förutom att jag fortfarande är rädd för potatisbullar, som liksom bara är tillbehöret.

Vi lär oss av våra misstag heter det. Och så är det nog.