Vad som än händer så är det viktigaste att göra det man tycker om tillsammans med de man tycker om...
Härligt, tjänade precis in ytterligare klyschpoäng. Men det är så svårt att låta bli. Jag längtade bort lite i veckan när jag satt och väntade på potatisen. Till en varm takterrass någonstans i skymningen. Glada vänner, super u:s billigaste crackers med bästa brien, lagom mycket kir och för mycket skratt. Lägg över lite havsbris och sköna shorts. Mojitoglass bara för att.
Sen höll potatisen på att koka över. Behövde bara lyfta på locket så kom doften av små färskpotatisar och knockade mig. Ge fan i att glömma oss. Och då kom allt på en gång. Allt man inte ska glömma. Som de ljusaste nätterna, de rödaste jordgubbarna och sommarregnet som gör det tillåtet att kura framför brasan. Och sen kom den där bilden från mammas paradis. Och då tänkte jag att det är rätt fint att sitta på vilken terrass som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar